Reseberättelse från Canaan Fair Trade i Palestina

I Per-Åke Skagerstens reseberättelse från Palestina, får vi möta Canaan Fair Trade’s grundare och VD, Nasser Abufarha, som berättar om hur han kom på idén att samla olivodlare i Palestina och börja tillverka olivolja. Reseberättelsen lär oss också mer och Canaan Fair Trades arbete, jordbruksskicklighet och planer för framtiden. Inte minst förmedlas också en bild av den verklighet där odlarna i Palestina lever och verkar.

Reseberättelsen skrevs efter Per-Åkes besök i byn Burqin utanför Jenin i Palestina, mars 2017.

”Dagen börjar i Nablus på Västbanken. Målet för resan är Burqin, strax väster om Jenin, längst norrut i denna del av Palestina. Det är alltid med en viss spänning jag reser runt här. Vad som väntar kan en resenär aldrig vara säker på, här finns ytterligare faktorer som ökar osäkerheten. Det är ockuperat land och militära vägspärrar kan sättas upp när som helst var som helst. Det innebär att den resa som planerats kan avbrytas för längre eller kortare tid. Ibland till och med omintetgöras helt. Som utländsk besökare får jag i princip alltid passera, men det kan ta några extra timmar i kö.

Olivlund i Burqin utanför Jenin

Första etappen, från Nablus till Jenin, går med Service. Minibussar som går på en fastställd rutt till fast pris, men utan tidtabell. Avgång sker när alla platser är fyllda. Resan går utan extra problem för oss denna dag. Under vägen ser vi en tillfällig militärkontroll, men de stoppar endast trafiken från motsatt håll när vi passerar. Fågelvägen är denna resa endast 25 km. Den kortaste bilvägen ca 35 km, men den kan vi inte ta. Ett fordon som har palestinska registreringsskyltar får inte använda delar av den vägen, det tvingar oss ut på en och annan omväg med ganska dålig standard. Därför tar denna resa normalt minst en timma, ofta en och en halv.

Framme i Jenin hittar vi snabbt en taxi som ska ta oss de sista kilometrarna till Burqin. Det blir en stunds diskussion om priset innan vi kommer iväg. Eftersom det inte är första gången som jag gör denna resa har jag en idé om vad priset ska vara. Liksom på de flesta platser här i världen där det finns taxi, så försöker vissa chaufförer få lite extra betalt när det kommer turister. I Burqin finns en av världens allra äldsta kyrkor, så turister är inte helt ovanliga här. Så småningom accepterar jag ett litet överpris, vet ju att de flesta här lever på marginalen, troligen också denna taxichaufför.

När vi stiger ur bilen på parkeringen framför Canaan Fair Trade känner jag mig lättad. Vi har nått målet tidigare än beräknat. Mitt ressällskap och jag hälsas som vanligt här varmt välkomna. Nu får vi också beskedet att Canaans grundare och VD, Nasser Abufarha, kommer att vara på plats för att prata med oss efter vår rundvandring. Tidigare hade jag fått veta att han skulle vara upptagen på annat håll, men han hade ändrat i sina planer för att kunna prata med oss.

Lamis Zamzam, som är VD-assistent, tar väl hand om oss. Hon visar oss runt på anläggningen och förklarar hur processerna går till. Vid mitt första besök här i januari 2013 bestod produktionen mestadels av olivolja och en del andra olivbaserade produkter. Nu har det byggts ut till dubbel storlek och produkter med mandel som råvara är nu i stort sett lika viktig som olivprodukter för Canaan. Just nu viktigare, eftersom det är mandelsäsong. Oliverna skördas under hösten och mandel på våren, på det sättet är dessa produkter utmärkta som komplement till varandra.

För den som sett andra olivpressar i Palestina är det uppenbart att denna anläggning är något alldeles extra. Här är det fråga om en modern livsmedelsindustri. Noga med personalens klädsel och hygien. Ordning och reda både på lager och i produktion. Reglerad temperatur i lokaler och förvaringstankar. Maskinerna som används i oljeproduktionen är från Alfa Laval i Italien, de bästa som går att hitta i branschen.

Råvaran, oliverna, plockas för hand. Det beror på en kombination av kvalitetsmedvetande, tradition och odlingsförhållanden. En stor del av marken som oliverna odlas på betraktas av ockupationsmakten som ”icke odlingsbar mark”. Den är stenig och kuperad på ett sätt som gör det omöjligt att ta sig fram med maskiner utan att åstadkomma förstörelse. Men oliverna växer och mår bra här. Odlarna har ett mycket personligt förhållande till det odlade. Att nu kunna nå ut med dessa produkter på världsmarknaden har gett dem upprättelse och visat att det de producerar duger. Det stärker deras självkänsla som under lång tid tryckts ner av att leva i ockuperat land.

Det satsas också på personalen, det är viktigt att de trivs. Just nu byggs en ny stor kafeteria. Där ska det serveras te under fikapauserna och där ska man kunna äta sin lunch. Den kommer också att kunna användas som samlingslokal för stormöten. Det tar tid att få de kunskaper som behövs för att bli duktig på att ta hand om de förstklassiga oliver som kommer hit från odlingarna runtomkring. Arbetsförhållandena måste därför vara bra så att personalen vill vara kvar och utvecklas själva samtidigt som företaget utvecklas. Att stämningen är god mellan olika anställda kan jag åter en gång konstatera.

Kafeteria och samlingslokal under uppbyggnad, avsedd för Canaan Fair Trades personal

Företaget erbjuder också sina anställda en morot som är ganska ovanlig. En anställd som har en idé om socialt företagande som kan lösa ett konkret problem i lokalsamhället, kan få låna upp till 100 000 USD av Canaan för att komma igång med sitt eget projekt. Canaan ger sedan även stöd i form av rådgivning när företaget startas.

Rundvandringen avslutas i Canaans utställnings- och försäljningslokal. Här kan man se alla produkter som finns i sortimentet och även köpa med sig det som är av intresse. Produkterna håller högsta tänkbara kvalité. Oljan har blivit prisbelönad vid internationella tävlingar i Italien.

Så till höjdpunkten för detta besök, samtalet med Nasser. Det mesta av det övriga är ju bekant sedan tidigare för mig. Nu får jag äntligen chansen att höra från Nasser själv hur han tänker kring olika frågor. Samtalet rör sig från hans egen uppväxt som jordbrukarson i byn Al-Jalama, till universitetsexamen i datorvetenskap och doktorsexamen i etnografi vid två olika universitet i USA. Det märks tydligt att han inte så gärna pratar om sig själv, i stället vill han komma vidare till frågor om utveckling av fairtrade och vårt samarbete. På en direkt fråga svarar han i alla fall att hans intresse för matlagning kommer från barndomen då han fick vara med vid sin mors sida och laga mat. Detta intresse utvecklades sedan i vuxen ålder och ledde bland annat till att han lämnade datorbranschen för att driva restaurang under sin tid i USA. Där blev det också en självklar koppling till hans ursprung och den olivodling som han vuxit upp med.

Under sin tid i USA kom han också i kontakt med Fairtrade. Det gav honom idéer om nya möjligheter att stötta sina landsmän i Palestina. Ett hinder var att det vid den tiden, 2004, inte fanns några Fairtrade-kriterier för olivolja. Så det var där han fick börja; att utifrån kriterier för andra produkter skapa kriterier anpassade för olivolja. När detta väl var gjort inleddes nästa steg. Att övertyga odlarna om att detta var en väg framåt. De ville inte riktigt tro att någon skulle vara beredd att betala mer än det vanliga marknadspriset för något. Så småningom har det lyckats väl. Nu finns det ett 50-tal kooperativ (varav flera kvinnokooperativ) på norra halvan av Västbanken som är anslutna till PFTA (Palestine Fair Trade Association, som grundats och leds av Nasser) och levererar produkter till Canaan. Det gör att tillgången på råvaror i dagsläget är tillräcklig och fler vill leverera. Nu är det försäljningen som utgör begränsningen, det behövs fler kunder runtom i världen för att kunna ta emot leveranser från fler odlare.

Sackeus medarbetare Per-Åke Skagersten tillsammans med Canaan Fair Trades grundare och VD Nasser Abufarha.

För mig framstår Nasser som en god efterföljare till Francisco Van der Hoff Boersma, den som drev fram de allra första Fairtrade-kriterierna (för kaffe). Samma vilja att lyfta folket runt omkring sig. Samma energi att jobba på trots motstånd från starka krafter i omgivningen. Samma förmåga att se möjligheter. Samma känsla för vad som är Fair Trade.

Min önskan är att fler skulle få möjlighet att lyssna till Nassers berättelser om vad som varit, men kanske ännu viktigare, vad som kan göras i framtiden. Redan nu visar han med sitt företag att det går att åstadkomma mycket. Nämnas kan några olika projekt som satts i verket för att stötta utvecklingen av hela samhället i riktning mot fairtrade och hållbart tänkande: Mikro-lån särskilt riktade till kvinnor som producerar för fairtrade-marknaden. Ombyggnad av traktorer så de kan drivas med olivolja som filtreras och återanvänds efter att den använts vid fritering av falafel. Uppdrivning och utplantering av olivträd. Utbildning och forskning som utvecklar lokal ekologisk odling. Stipendier för universitetsstudier till talangfulla studenter vars föräldrar saknar högre utbildning.

Canaan är ett företag som haft en enastående utveckling. För mig är det ett tecken på att de arbetar rätt. De satsar på kvalité i alla led. De utvecklar sin egen verksamhet samtidigt som de stöttar sina leverantörer i deras utveckling. Utvecklingen av företaget stöttar utvecklingen för hela regionen.

Mitt huvud är fyllt av tankar när jag lämnar Canaan. Hur kan så många positiva idéer uppkomma och sättas i verket trots den brutala och nedbrytande verklighet de lever i? Hur kan vi vara en del i förverkligandet av deras visioner för framtiden?”

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras.