Sackeus Kyrkkaffe fortsätter stödja Ko- och kalvprojekt

By 3 februari, 2015Produkter, Världsprojekt
Projektbild Tanzania HU

Mattild Liventus och hennes man Elias har, precis som många andra, fått en nystart genom den ko de fått ta emot från Karagwestiftets ko- och kalv-projekt. Fotograf: Anders Ölund

För tredje året i rad donerar Sackeus nu 1 krona/ kg sålt Sackeus Kyrkkaffe under 2014, till Svenska kyrkans internationella arbete och projektet Ko- och kalv i Tanzania (P89).

Ko- och kalvprojektet går ut på att marginaliserade familjer, änklingar, funktionshindrade m.fl. får möjlighet att ansöka om en dräktig kviga. Mottagarna av kvigan får utbildning i bland annat boskapsskötsel och produktion av mjölkprodukter. Dessutom får mottagaren behålla kvigan vilken blir en viktig källa till inkomst, bättre kost, större avkastning i jordbruket och därmed möjligheten att ta sig ur fattigdomen. 10–16 liter per dag är den genomsnittliga mjölkproduktionen för en ko. En liter mjölk säljs för cirka tre kronor. Kvigans kalv ges vidare till en annan mottagare i projektet.

I ett tackbrev till Sackeus från Svenska kyrkans internationella arbete skriver Sanna Bülow att Sackeus regelbundna stöd gör att de kan fortsätta arbeta långsiktigt med projektet. Människor i Tanzania får genom projektet trygghet, hopp, kunskap och styrka att skapa sig och sina barn en ljusare framtid.

Vi vill tacka alla er som dricker och köper Sackeus Kyrkkaffe. Det är er förtjänst att vi kan fortsätta stödja projekt som Ko- och kalvprojektet även under 2015.

Läs mer om projektet här.

Seleo Filipe Muanga har varit med i ko-kalvprojektet sedan starten 1999. Åtta gånger har hans ko kalvat. Så här säger han om hur projektet har förändrat hans liv: "Jag har kunnat ge mina barn en utbildning. Min äldsta son bor i Dar el Salam och arbetar som ingenjör. Min mellanson är polis i Moshi. Min yngsta son går just nu i högstadiet. Det hade inte varit möjligt utan det här", säger han och pekar mot det lilla skjulet där kon står. "Vi har också kunnat bygga ett nytt, modernt hus", berättar han.  Från besök i byn Roo i nordöstra Tanzania, cirka 20 km från staden Moshi, våren 2012. Byn har varit med i evangelisk-lutherska kyrkans (ELCT) ko-kalvprojekt sedan 1999. Ko-kalvprojektet finns idag representerat i samtliga ELCT:s 20 distrikt. Foto: Martina Croner

Seleo Filipe Muanga har varit med i ko-kalvprojektet sedan starten 1999. Åtta gånger har hans ko kalvat. Så här säger han om hur projektet har förändrat hans liv:
”Jag har kunnat ge mina barn en utbildning. Min äldsta son bor i Dar el Salam och arbetar som ingenjör. Min mellanson är polis i Moshi. Min yngsta son går just nu i högstadiet. Det hade inte varit möjligt utan det här”, säger han och pekar mot det lilla skjulet där kon står. ”Vi har också kunnat bygga ett nytt, modernt hus”, berättar han.
Från besök i byn Roo i nordöstra Tanzania, cirka 20 km från staden Moshi, våren 2012. Byn har varit med i evangelisk-lutherska kyrkans (ELCT) ko-kalvprojekt sedan 1999. Ko-kalvprojektet finns idag representerat i samtliga ELCT:s 20 distrikt.
Foto: Martina Croner

 

Langaeli Johnsson Swai är änka och har med hjälp av sina 14 liter mjölk per dag kunnat betala skolavgifter för sina tre barn, Grace, Groli och Samuel.  Äldsta dottern Grace går nu på college och där är avgiften hög, 1,2 miljoner shilling per år. Det motsvarar över 5000 kronor. Hon pekar på elledningen och berättar att projektet även har inneburit att de nu har fått elektricitet.  Pengarna från försäljningen av mjölk och bananer har inneburit stora förändringar för Langaeli. Men det är fortfarande en kamp. Sedan mannen omkom i en olycka för ett par år sedan kämpar hon mot staten för att hävda sina och sin mans rättigheter.  Som lagen är skriven idag ärver inte kvinnan sin make. De pengar som blir över från mjölk- och bananförsäljningen går till att betala advokatkostnader.  "Det är tufft, men jag kämpar på. Jag hoppas att min historia så småningom kan hjälpa andra kvinnor i samma situation. Det driver mig att fortsätta", berättar Langaeli. Från besök i byn Roo i nordöstra Tanzania, cirka 20 km från staden Moshi, våren 2012. Byn har varit med i evangelisk-lutherska kyrkans (ELCT) ko-kalvprojekt sedan 1999. Ko-kalvprojektet finns idag representerat i samtliga ELCT:s 20 distrikt. Fotograf: Martina Croner

Langaeli Johnsson Swai är änka och har med hjälp av sina 14 liter mjölk per dag kunnat betala skolavgifter för sina tre barn, Grace, Groli och Samuel. Äldsta dottern Grace går nu på college och där är avgiften hög, 1,2 miljoner shilling per år. Det motsvarar över 5000 kronor. Hon pekar på elledningen och berättar att projektet även har inneburit att de nu har fått elektricitet.
Pengarna från försäljningen av mjölk och bananer har inneburit stora förändringar för Langaeli. Men det är fortfarande en kamp. Sedan mannen omkom i en olycka för ett par år sedan kämpar hon mot staten för att hävda sina och sin mans rättigheter. Som lagen är skriven idag ärver inte kvinnan sin make. De pengar som blir över från mjölk- och bananförsäljningen går till att betala advokatkostnader.
”Det är tufft, men jag kämpar på. Jag hoppas att min historia så småningom kan hjälpa andra kvinnor i samma situation. Det driver mig att fortsätta”, berättar Langaeli.
Från besök i byn Roo i nordöstra Tanzania, cirka 20 km från staden Moshi, våren 2012. Byn har varit med i evangelisk-lutherska kyrkans (ELCT) ko-kalvprojekt sedan 1999. Ko-kalvprojektet finns idag representerat i samtliga ELCT:s 20 distrikt.
Foto: Martina Croner

 

Stanley Benjamin Moniss bor med sin fru och deras tre barn i Roo och har varit med i ko-kalvprojektet sedan 2003. Familjen har haft en del motgångar då de två första kalvarna var tjurkalvar och den tredje dog. Även om de fick möjlighet att ge tillbaka tjurkalvarna till projektet, som sedan sålde de vidare, har det påverkat deras inkomst negativt. Nu hoppas de att den fjärde kalven ska föra mer tur med sig. Idag får familjen 15 liter mjölk per dag från sin ko. Det innebär 6000 shilling, vilket motsvarar cirka 25 kronor. Pengarna de tjänar har bland annat hjälpt familjen att kunna dra in elektricitet, få tillgång till rent vatten och betala barnens skolgång. Och nu får de äntligen möjlighet att börja bygga sitt nya hus.  "Målet är att vårt nya hus ska vara färdigt nästa år", berättar han.   "Vi har alltid haft tillgång till mat, men saknat pengar. Det känns bra att kunna planera för framtiden och inte bara behöva tänka på att klara sig dag för dag", säger Stanley. Från besök i byn Roo i nordöstra Tanzania, cirka 20 km från staden Moshi, våren 2012. Byn har varit med i evangelisk-lutherska kyrkans (ELCT) ko-kalvprojekt sedan 1999. Ko-kalvprojektet finns idag representerat i samtliga ELCT:s 20 distrikt. Fotograf: Martina Croner

Stanley Benjamin Moniss bor med sin fru och deras tre barn i Roo och har varit med i ko-kalvprojektet sedan 2003. Familjen har haft en del motgångar då de två första kalvarna var tjurkalvar och den tredje dog. Även om de fick möjlighet att ge tillbaka tjurkalvarna till projektet, som sedan sålde de vidare, har det påverkat deras inkomst. Nu hoppas de att den fjärde kalven ska föra mer tur med sig. Idag får familjen 15 liter mjölk per dag från sin ko. Det innebär 6000 shilling, vilket motsvarar cirka 25 kronor. Pengarna de tjänar har bland annat hjälpt familjen att kunna dra in elektricitet, få tillgång till rent vatten och betala barnens skolgång. Och nu får de äntligen möjlighet att börja bygga sitt nya hus.
”Målet är att vårt nya hus ska vara färdigt nästa år”, berättar han.
”Vi har alltid haft tillgång till mat, men saknat pengar. Det känns bra att kunna planera för framtiden och inte bara behöva tänka på att klara sig dag för dag”, säger Stanley.
Från besök i byn Roo i nordöstra Tanzania, cirka 20 km från staden Moshi, våren 2012. Byn har varit med i evangelisk-lutherska kyrkans (ELCT) ko-kalvprojekt sedan 1999. Ko-kalvprojektet finns idag representerat i samtliga ELCT:s 20 distrikt.
Foto: Martina Croner

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.