Minibussen skumpar fram pa gropiga lervagar och maste gang pa gang sakta ner for att undvika att bagaget pa taket sliter sig fran den tveksamma spanningen och ramlar ner i de dammiga dikena. Vi passerar risfalt dar nagra enstaka palmer skanker de arbetande kvinnorna lite sparsam skugga. Bussen kranger vidare och utan forvarning befinner vi oss mitt i en liten stad, en i ett parlband av liknande som kantat var vag. Avgaser och curry sticker i nasan och ljudet fran tutande bilar skriker oavbrutet i mina oron, men min uppmarksamhet riktas omgaende till manniskorna, fargerna, myllret. Korna som ater fran soporna, den gralla reklamskylten som pa Tamil skriker ut sitt budskap bland hundratalet av samma sort. Den lilla flickan som stracker ut sin arm, vinkar och ler sa det kanns i hjartat.
Nar jag for mindre an en vecka sen drog till landet dar pepparn vaxer visste jag att det skulle bli annorlunda, att jag skulle forbluffas av alla manniskor och deras livsstil. Men att jag skulle mota sa mycket skonhet, sadan aktivitet och sa mycket varme blandat med smuts, skrap och forfallenhet kunde jag aldrig forestalla mig. Att forflyttas till en annan tid kanns nastan som en underdrift, ibland kan jag till och med forundras over att vi lever pa samma jord.
For ett halvar sen borjade jag pa en distanskurs i Rattvis Handel fran Roda Korsets folkhogskola. Ett av malen med kursen var en resa till sodra Indien for att besoka producenterna bakom nagra av de rattvisa produkterna. En resa dar jag i skrivande stund ar mitt i upplevelsen.
Ett av besoken under denna resa kommer ga upp i bergen, till byn Pakkam och bonderna som odlade svartpepparen som Sackeus saljer. Ett annat gar till en FLO-certifierad vaniljodlare i bergskedjan Western Ghats dar vi ska undersoka hur Fairtrade har paverkat deras liv.
Sa tills jag ar pa kontoret i Goteborg igen ar forhoppningen att kunna dela nagra ord med er har. Ge er en liten, om an mycket liten, del av Indien.
Varma halsningar,
Pia
Marknad och kundtjanst pa Sackeus
