Visst var jag medveten om den höga arbetslösheten och hårda konkurrensen om jobben i Indonesien, men under mitt besök på textilfabriken förra veckan blev jag ändå lite fundersamöver hur det kom sig att de anställda fortsatte att ockupera fabriken månad efter månad istället för att söka ett nytt jobb. Inte kan väll en eventuell ersättning kompensera för flera månaders inkomstbortfall tänkte jag? En ganska naiv fundering visade det sig. En medlem från en fackföreningar inom textilsektorn berättade idag att i hennes hemstad på västra Java är det vanligt att man betalar för att få ett jobb i en fabrik. Män brukar behöva betala mellan 3-4 miljoner rupia (ca 2400-3200kr, vilket motsvarar 3-4 månadslöner), men då ägarna tycks föredra unga ensamstående kvinnor som arbetskraft så brukar det räcka med en muta på 2 miljoner rupia för en kvinna. Tanken att människor skulle vara så desperata att de betalar för ett underbetalt jobb har faktiskt aldrig tidigare slagit mig.
Linda
